Gilla milen

I morse gick jag ut stax efter 7, uppvärmningspromenerade tills jag kände för att springa (det tog nästan 3 km) , sprang en helt platt, rak, enkel skön mil utan musik, utan att lyssna eller kolla på tiderna, bara fokuserade på att tycka att det var underbart att vara ute och springa. Och det gick rätt bra! Stan var vacker, vattnet var skummigt, luften var dimmig och höstig och på vägen hem köpte jag de kanske sista jordgubbarna och bagels och åt dessa med jordnötssmör till frukost. Ja någon banan och mandel pannkaka slank nog ner också. Mycket lyckad tur. Jag tror jag är en sån som gillar att springa långt på fastande mage. Det är knappt jag tror det själv, men det går alltid bäst då. Första milen utan stödstrumpor. Det känns. Nästa gång åker de på igen.

Ikväll blir det surströmingskalas i huvudstaden. Då blir det nog inte löparkläder. Men troligen invigs ylletröjan från COS rean.